Sakrosankt – när organisationen blir okränkbar
Vissa principer betraktas som så grundläggande att de inte får överges. Andra gånger är det själva organisationen, dess traditioner eller arbetssätt som anses stå över ifrågasättande. Ordet sakrosankt fångar denna föreställning om okränkbarhet. Det kan uttrycka djup respekt, men också signalera att nödvändig granskning har blivit svår. För organisationer väcker begreppet därför frågor om identitet, ansvar och förmågan att förändras.
Vad betyder sakrosankt?
Sakrosankt betyder heligt eller okränkbart. Ordet kommer från latinets sacrosanctus och har en historisk koppling till sådant som betraktades som helgat. I överförd betydelse används det om något som anses höjt över kritik eller som inte får angripas. Att kalla en ordning sakrosankt innebär alltså mer än att beskriva den som viktig: den framstår som närmast oantastlig. Uttrycket ”en sakrosankt organisation” används här beskrivande, inte som namn på en särskild organisationsmodell. Det betecknar en organisation som omgivningen, medlemmarna eller organisationen själv betraktar som så betydelsefull att dess existens, ställning eller verksamhet knappast får ifrågasättas.
En källa till stabilitet
En sådan ställning kan ge kontinuitet och sammanhållning. När ett gemensamt uppdrag uppfattas som särskilt skyddsvärt kan det skapa uthållighet även när förutsättningarna förändras. Organisationen kan bli en bärare av kunskap, erfarenhet och värden som annars riskerar att gå förlorade i kortsiktiga prioriteringar.Det kan exempelvis vara rimligt att betrakta saklighet, rättssäkerhet och respekt för människors integritet som principer som inte är förhandlingsbara. Om det är dessa grundvärden som skyddas kan okränkbarheten fungera som en etisk kompass. Den ger en tydlig gräns för vad organisationen får kompromissa om.
När respekt blir immunitet
Problemen uppstår när skyddet flyttas från uppdraget till organisationens befintliga former. Då kan strukturer, rutiner och beslut försvaras enbart därför att de alltid har funnits. Frågan om verksamheten skapar nytta riskerar att ersättas av föreställningen att organisationens fortlevnad är ett mål i sig. I ett sådant klimat kan kritik uppfattas som illojalitet snarare än som underlag för förbättring. Misstag riskerar att förklaras bort, medan alternativa arbetssätt får svårt att vinna gehör. Ett starkt anseende är då inte längre bara en tillgång, utan kan också minska trycket på insyn och ansvarsutkrävande. Det som en gång skapade förtroende kan därmed försvåra förnyelse.
Skydda syftet, pröva formerna
Den avgörande skillnaden går mellan att värna ett uppdrag och att freda en organisation från granskning. Ett viktigt samhällsuppdrag gör inte varje budget, beslutsväg eller arbetsmetod självklar. Tvärtom kan uppdragets betydelse vara ett skäl att ställa högre krav på öppenhet, uppföljning och lärande. En hållbar organisation behöver därför kunna skilja mellan beständiga värden och föränderliga lösningar. Principerna kan vara fasta, samtidigt som strukturerna omprövas. Slutsatsen är att det mest skyddsvärda inte nödvändigtvis är organisationen som sådan, utan den nytta den ska skapa. Uppdraget kan förtjäna starkt skydd; sättet att förverkliga det måste tåla frågor.
